Flyg och far!
Så, då har vi varit i Asien i snart en vecka även om det känns bra mycket längre. I tisdags eftermiddag lokal tid landade vi i Penang i nordvästra Malaysia efter att ha spenderat ett halvt dygn i Singapore. Sedan dess har vi hunnit besöka ett barnhem, flyktingar från Myanmar, och Starbucks. I Penang är ca 90% etniska kineser och de flesta har nog aldrig satt sin fot i Kina. I Malaysia är ca 60% muslimer och det är nog ungefär där andelen Malayer ligger också. Resten är kineser (ofta buddister) och tamiler (också varit här sen flera generationer, från sydöstra Indien, ofta hinduer). Så i Penang finns det både moskéer, buddisttempel och hinduistiska tempel. Hyfsat intressant, men ännu mer intressant är all mat! Den är billig och god och varierande. Jossan gillar den indiska maten men jag gillar nog mer den lite kinesiska. Jag har testat något nytt vid varje måltid men har ingen aning om vad jag ätit. Jag och en till började "lotta" ("app lapp sa" fast på engelska) när vi kom till en foodcourt för att se vad vi skulle äta. Det var kul och det var fler än en gång som jag funderade på att ta något annat. Men det var gott varje gång!
Asiater, speciellt kineser, är väldigt barnkära! Det har hänt massa gånger att de frågat om de får ta kort på Edith och mer än en gång har de kommit och plockat upp henne när vi ska äta mat. =P
Så förra veckan hann vi som sagt med mycket. Vi lämnade Penang (som är en ö) och åkte över till Bukit Mertajam på fastlandet. Där bodde vi i ett katolskt vandrarhem typ. Vi besökte ett bönemöte i en kyrka. Medlemmarna i kyrkan är tamiler och kineser, inga malayer. Antagligen för att det är förbjudet enligt lag att evangelisera till malayer. Det var trevligt och vi besökte samma kyrka på söndagen och höll i ungdomsmötet efter den vanliga gudstjänsten. På kvällarna i veckan besökte vi ett "learning center" för flyktingar från Myanmar. De lär sig engelska och att använda datorer. Det var lite flummigt, vi blev typ utfrågade om våra respektive länder av en snubbe. Jag tror inte att burmeserna (de från Myanmar) förstod nånting...
På dagarna besökte vi ett barnhem som drivs av en kristen gammal indisk kvinna vid namn Parkiam. Hur cool som helst! Hon startade upp det själv och första 1½ året hade hon ingen support utan använde sina sparade pengar. Hon får inget stöd från samhället då de flesta är hinduer och inte gillar att hon lär de tamilska barnen om Jesus. Hon var så ruggigt ödmjuk och häftig! Och vi fick gå därifrån och känna att det var VI som hade blivit välsignade. Jag hoppas att hon kände sig välsignad också.
En del utav outreachen är att vi tar kontakt med olika projekt som jobbar med utsatta kvinnor och barn. Dessa kopplar vi till Women and Children´s Advocacy Centre (WCAC) som startar upp i Darwin. Genom det kommer andra kunna hitta de olika projekten om de exempelvis vill hjälpa till någonstans genom att åka dit, pengar eller andra resurser. Vissa projekt är väl etablerade och kan hjälpa de projekt som startar upp på nya platser. Om det finns problemområden som inte täcks så ska vi också upptäcka det om folk kommer till WCAC och vill starta upp något nytt. Så än så länge känns det inte som att vi har gjort så mycket praktisk nytta även om vi redan fått flera kontakter. Parkiam är en av de och förhoppningsvis kan vi välsigna henne genom att skicka massa team dit som kan hjälpa henne praktiskt. Kanske t.o.m någon eller några volontärer som kan tänka sig att stanna en längre tid och hjälpa henne.
Edith softar på flygplatsen i Darwin i väntan på ett försenat flyg...=P
Edith charmar en kinesisk kvinna som bygger mat bara för att roffa åt sig hennes penna lite diskret.
Barnen gillade att bli tagna på kort. Jossan gillade att ta korten...=)
Asiater, speciellt kineser, är väldigt barnkära! Det har hänt massa gånger att de frågat om de får ta kort på Edith och mer än en gång har de kommit och plockat upp henne när vi ska äta mat. =P
Så förra veckan hann vi som sagt med mycket. Vi lämnade Penang (som är en ö) och åkte över till Bukit Mertajam på fastlandet. Där bodde vi i ett katolskt vandrarhem typ. Vi besökte ett bönemöte i en kyrka. Medlemmarna i kyrkan är tamiler och kineser, inga malayer. Antagligen för att det är förbjudet enligt lag att evangelisera till malayer. Det var trevligt och vi besökte samma kyrka på söndagen och höll i ungdomsmötet efter den vanliga gudstjänsten. På kvällarna i veckan besökte vi ett "learning center" för flyktingar från Myanmar. De lär sig engelska och att använda datorer. Det var lite flummigt, vi blev typ utfrågade om våra respektive länder av en snubbe. Jag tror inte att burmeserna (de från Myanmar) förstod nånting...
På dagarna besökte vi ett barnhem som drivs av en kristen gammal indisk kvinna vid namn Parkiam. Hur cool som helst! Hon startade upp det själv och första 1½ året hade hon ingen support utan använde sina sparade pengar. Hon får inget stöd från samhället då de flesta är hinduer och inte gillar att hon lär de tamilska barnen om Jesus. Hon var så ruggigt ödmjuk och häftig! Och vi fick gå därifrån och känna att det var VI som hade blivit välsignade. Jag hoppas att hon kände sig välsignad också.
En del utav outreachen är att vi tar kontakt med olika projekt som jobbar med utsatta kvinnor och barn. Dessa kopplar vi till Women and Children´s Advocacy Centre (WCAC) som startar upp i Darwin. Genom det kommer andra kunna hitta de olika projekten om de exempelvis vill hjälpa till någonstans genom att åka dit, pengar eller andra resurser. Vissa projekt är väl etablerade och kan hjälpa de projekt som startar upp på nya platser. Om det finns problemområden som inte täcks så ska vi också upptäcka det om folk kommer till WCAC och vill starta upp något nytt. Så än så länge känns det inte som att vi har gjort så mycket praktisk nytta även om vi redan fått flera kontakter. Parkiam är en av de och förhoppningsvis kan vi välsigna henne genom att skicka massa team dit som kan hjälpa henne praktiskt. Kanske t.o.m någon eller några volontärer som kan tänka sig att stanna en längre tid och hjälpa henne.
Edith softar på flygplatsen i Darwin i väntan på ett försenat flyg...=P
Edith charmar en kinesisk kvinna som bygger mat bara för att roffa åt sig hennes penna lite diskret.
Barnen gillade att bli tagna på kort. Jossan gillade att ta korten...=)
Trötta veckan...
Trött, trött just nu är jag trött! Sitter i all min ensamhet, Fredrik är ute och "freeze-buskar", Edith har just somnat och sussar sött i sin pyjamas med lamm på. Ser fram emot helg!
Nu är det en, två, tre dagar tills vi är i Malaysia. På måndag eftermiddag lyfter planet från Darwin. Så den här helgen lär väl bli många snyftiga "hej då vi ses igen om 2,5 månad". Planen för morgondagen är typ att shoppa det som behövs inför outreachen, kanske påbörja lite packning och städning, sedan ska jag laga fish and chips till folk här. (Uäää, äckligt=)
Den här veckan har varit finfin, igår hade Fredrik och jag en "date". En kille som heter Ryan hade samlat ihop pengar (110 dollar!!!) åt oss som vi fick gå på restaurang/göra vad vi ville med, och fixat barnvakt hade han gjort också. Det var najs bajsigt vi gick till en fiin restaurang vid havet och åt supergod mat. Ah, det vattnas i munnen bara jag tänker på den. Sen utforskade vi omgivningarna och åt glass på mcdonalds. Barnvakterna hade haft rätt svårt att få Edith att somna, annars verkar det som att hon gillade sällskapet.
Vi har sett lite mer av Darwin den här veckan än jag gjort innan, det är faktiskt en riktigt mysig stad. I onsdags åkte "North team" till en strand i utkanten av stan, den var jättehäftig. Låååååång och fin. Edith käkade sand. Hon har förresten både tatuerat sig och målat tånaglarna den här veckan, allt för att göra sig fin för lille Isaiah, en fyra-månadersbebis som har bott på basen den här veckan (talarens son...). De gillar varandra. Temat för veckan har för övrigt varit "prayer" och "spiritual warfare", bra vecka.
Vet inte hur ofta vi kommer att kunna uppdatera bloggen när vi är iväg, hoppas att vi kan göra det då och då!
klem från Jossan
Vackra solnedgångar är det gott om här....
Edith tar ett snack med Isaiah. Observera Hello-Kitty tatueringen.
Vår så kallade dejt...
Fredrik inspekterar sin lammkotlett...
Edith posar som vanligt framför kameran. Hon har lärt sig att man ska smila när den kommer fram. Hon börjar också lära sig att sjunga...
Nu är det en, två, tre dagar tills vi är i Malaysia. På måndag eftermiddag lyfter planet från Darwin. Så den här helgen lär väl bli många snyftiga "hej då vi ses igen om 2,5 månad". Planen för morgondagen är typ att shoppa det som behövs inför outreachen, kanske påbörja lite packning och städning, sedan ska jag laga fish and chips till folk här. (Uäää, äckligt=)
Den här veckan har varit finfin, igår hade Fredrik och jag en "date". En kille som heter Ryan hade samlat ihop pengar (110 dollar!!!) åt oss som vi fick gå på restaurang/göra vad vi ville med, och fixat barnvakt hade han gjort också. Det var najs bajsigt vi gick till en fiin restaurang vid havet och åt supergod mat. Ah, det vattnas i munnen bara jag tänker på den. Sen utforskade vi omgivningarna och åt glass på mcdonalds. Barnvakterna hade haft rätt svårt att få Edith att somna, annars verkar det som att hon gillade sällskapet.
Vi har sett lite mer av Darwin den här veckan än jag gjort innan, det är faktiskt en riktigt mysig stad. I onsdags åkte "North team" till en strand i utkanten av stan, den var jättehäftig. Låååååång och fin. Edith käkade sand. Hon har förresten både tatuerat sig och målat tånaglarna den här veckan, allt för att göra sig fin för lille Isaiah, en fyra-månadersbebis som har bott på basen den här veckan (talarens son...). De gillar varandra. Temat för veckan har för övrigt varit "prayer" och "spiritual warfare", bra vecka.
Vet inte hur ofta vi kommer att kunna uppdatera bloggen när vi är iväg, hoppas att vi kan göra det då och då!
klem från Jossan
Vackra solnedgångar är det gott om här....
Edith tar ett snack med Isaiah. Observera Hello-Kitty tatueringen.
Vår så kallade dejt...
Fredrik inspekterar sin lammkotlett...
Edith posar som vanligt framför kameran. Hon har lärt sig att man ska smila när den kommer fram. Hon börjar också lära sig att sjunga...
En vecka kvar i Darwin
Usch, har inte uppdaterat bloggen på två veckor. ILLA ILLA! Här rullar livet på i alla fall. Som tåget. Förra veckan hade vi temat "Fear of the Lord" och den här veckan "Relationships". Det har varit häftig och riktigt utmanande undervisning!! Ni skulle ha varit här!
Edith växer och har börjat "krypa". Hon ålar sig fram som en galning...nu får man alltså passa henne så hon inte äter upp skor, andras anteckningsblock, pennor och så vidare. Hon är en väldigt glad men bestämd bebis. Gillar fortfarande varenda människa (typ) och barnmat i form av spaghetti och köttfärssås och äppelmos. All annan mat dissar hon. Något kräsen typ...
Outreachen kryper närmare. Hjälp. Vi har typ en vecka kvar i Darwin, nästa måndag åker vi till Malaysia och ska vara där i några veckor innan vi drar vidare till Thailand. Det är lite blandade känslor måste jag säga. Fredrik ser fram emot det mycket, och jag också, på vissa sätt men har samtidigt blivit så bekväm här! Vi har ett så schysst ställe att bo på, käkar goood mat, man vet var allting finns och så vidare. Blir en utmaning att vara på resande fot i typ elva veckor. Iiiii.
IDAG ska vi fira jul! Flummigt....vi ska dra iväg till någons hus och käka massa julmat, dela ut julklappar och...jaa...fira jul helt enkelt. Christmas in November kallar de det, det är något de på basen gör varje år. Fast i år är Christmas in November uppenbarligen i Oktober.
Till sist...några bilder från vår "dress-up day" som vi hade i måndags. Fredrik ska föreställa Edith om ni inte hajar.
/ Jossan
Och nedanför ser ni Dutte som fjunig tonårskille....
Edith växer och har börjat "krypa". Hon ålar sig fram som en galning...nu får man alltså passa henne så hon inte äter upp skor, andras anteckningsblock, pennor och så vidare. Hon är en väldigt glad men bestämd bebis. Gillar fortfarande varenda människa (typ) och barnmat i form av spaghetti och köttfärssås och äppelmos. All annan mat dissar hon. Något kräsen typ...
Outreachen kryper närmare. Hjälp. Vi har typ en vecka kvar i Darwin, nästa måndag åker vi till Malaysia och ska vara där i några veckor innan vi drar vidare till Thailand. Det är lite blandade känslor måste jag säga. Fredrik ser fram emot det mycket, och jag också, på vissa sätt men har samtidigt blivit så bekväm här! Vi har ett så schysst ställe att bo på, käkar goood mat, man vet var allting finns och så vidare. Blir en utmaning att vara på resande fot i typ elva veckor. Iiiii.
IDAG ska vi fira jul! Flummigt....vi ska dra iväg till någons hus och käka massa julmat, dela ut julklappar och...jaa...fira jul helt enkelt. Christmas in November kallar de det, det är något de på basen gör varje år. Fast i år är Christmas in November uppenbarligen i Oktober.
Till sist...några bilder från vår "dress-up day" som vi hade i måndags. Fredrik ska föreställa Edith om ni inte hajar.
/ Jossan
Och nedanför ser ni Dutte som fjunig tonårskille....
Tidiga mornar
Ja, just det. Tidiga mornar är livet. I dag är det söndag, Edut vaknade 6.15 och ville gå upp en stund senare. JIPPIIIIIIIII!!!! Så vi gick upp och käkade frukost o kollade klart på en film som vi påbörjade i går. Halvdålig film. Nu spelar Fredrik Fifa och Edith klättrar runt som en galning i soffan. Hon har fått en hel påse med leksaker från ett par från Tasmanien som har en sju månader gammal son. Hon gillar sina grejer! Speciellt en stor, skramlande sköldpadda. Den sju månader gamla killen är hon däremot inte sådär superintresserad av! Fast lite söt tycker hon att han är...(flörta får hon dock vänta med tills hon fyller 18)
Edith lägger på stora charmen...
Det har varit en bra vecka. Mån-torsd var det lektioner som vanligt, fredagen var det outreachförberedelser. Varje vecka går vi igenom ett av milleniemålen (Världens länder enades år 2000 om åtta milleniemål för att halvera fattigdomen till år 2015). Den här fredagen gick vi igenom mål nr 6, "stoppa spridningen av hiv/aids, malaria och andra sjukdomar". Vi gjorde också en "riskanalys" inför outreachen, vad det finns för potentiella risker för vårt team...alltså saker som kan hända. Och vad vi ska göra för att minimera riskerna.
I går hade vi picknick med vårt team "North team" som ska resa till Malaysia, Thailand och Kambodja. Det är jag Fredrik och Dutte, Lauren från Australien (den tredje ledaren i teamet), Becky från Canada, Jihye från Sydkorea, "Elkie", Kelly och Zach från USA och Abby från Nya Zeeland.
De här människorna ska vi alltså resa med och stå ut med i elva veckor=)
Edith pick-nickar
Också till sist en bild från fredagskvällen. Inför outreachen fattas runt 80 000 - 90 000 kronor sammanlagt. (Outreachen kostar runt 13 000 kronor per person och många av eleverna har inte tillräckligt med pengar för att betala den). Så vi försöker hjälpas åt att samla in pengar! I onsdags var många ute och knackade dörr och erbjöd folk att knäcka ett ägg i huvudet på sig själva mot betalning. De samlade ihop nästan 4000 kronor! I fredags (bilden) var vi ute och "freeze-dansade" på stan. Vi samlade ihop 1800 på 1,5 timme...
Det var allt för idag, hej svej! / Jossan
Edith lägger på stora charmen...
Det har varit en bra vecka. Mån-torsd var det lektioner som vanligt, fredagen var det outreachförberedelser. Varje vecka går vi igenom ett av milleniemålen (Världens länder enades år 2000 om åtta milleniemål för att halvera fattigdomen till år 2015). Den här fredagen gick vi igenom mål nr 6, "stoppa spridningen av hiv/aids, malaria och andra sjukdomar". Vi gjorde också en "riskanalys" inför outreachen, vad det finns för potentiella risker för vårt team...alltså saker som kan hända. Och vad vi ska göra för att minimera riskerna.
I går hade vi picknick med vårt team "North team" som ska resa till Malaysia, Thailand och Kambodja. Det är jag Fredrik och Dutte, Lauren från Australien (den tredje ledaren i teamet), Becky från Canada, Jihye från Sydkorea, "Elkie", Kelly och Zach från USA och Abby från Nya Zeeland.
De här människorna ska vi alltså resa med och stå ut med i elva veckor=)
Edith pick-nickar
Också till sist en bild från fredagskvällen. Inför outreachen fattas runt 80 000 - 90 000 kronor sammanlagt. (Outreachen kostar runt 13 000 kronor per person och många av eleverna har inte tillräckligt med pengar för att betala den). Så vi försöker hjälpas åt att samla in pengar! I onsdags var många ute och knackade dörr och erbjöd folk att knäcka ett ägg i huvudet på sig själva mot betalning. De samlade ihop nästan 4000 kronor! I fredags (bilden) var vi ute och "freeze-dansade" på stan. Vi samlade ihop 1800 på 1,5 timme...
Det var allt för idag, hej svej! / Jossan
solnedgångar och resplaner
Hej hej
Helgen är förbi och idag är det måndag. Juhaa. Gårdagen var skoj, fredrik och jag + e var i kyrkan, sen åkte vi till ett köpcentrum och käkade lunch och gick omkring och strosade. På eftermiddagen "lekte" jag med basledarens barn, vi ritade fina lappar till alla tjejer i klassen och la godis i deras "brevlådor".
På kvällen gick vi till stranden, det finns fiiiiina stränder i Darwin. Bad är dock uteslutet pga maneter och krokodiler. Lite trist, men jag är ändå ingen saltvattensfantast. Och på dagtid är det så olidligt varmt att man inte vill dra till någon strand ändå.
Men titta så vajert!!
Man behöver typ ALDRIG ha mer kläder på sig än så här. Inte ens sent på kvällen
Men bada kan man alltså inte göra...
Well, well Ny vecka alltså, nya utmaningar...eller nåt. Den här veckan är det en amerikansk snubbe som undervisar i "The word of God" han e bra att lyssna till, man somnar inte som man gjorde förra veckan....Planerna inför outreach går framåt, så här ser våra resplaner ut (preliminära än så länge, men men....):
2 nov till 19 november MALAYSIA....vi kommer vara ett par veckor i Penang som ligger vid kusten. Vi kommer bland annat jobba med Kawan, ett drop in-centre: (tror jag)
http://www.ywampenang.org/jw/index.php?option=com_content&view=article&id=85&Itemid=99
19 nov till 18 december THAILAND Tiden kommer förmodligen delas upp mellan Bankok och Pattaya, och vi kommer bland annat jobba med att hjälpa kvinnor som av olika anledningar hamnat i prostitution.
19 december till 17 januari KAMBODJA....Här är det oklart vad vi ska göra, men det blir förmodligen jobb på bla barnhem. Och så ska vi fira jul och nyår förstås=))
Sen drar vi till BALI där det blir undervisning och firande av Youth With a Missions 50-årsjubileum.
Hej för idag / Jossan
Helgen är förbi och idag är det måndag. Juhaa. Gårdagen var skoj, fredrik och jag + e var i kyrkan, sen åkte vi till ett köpcentrum och käkade lunch och gick omkring och strosade. På eftermiddagen "lekte" jag med basledarens barn, vi ritade fina lappar till alla tjejer i klassen och la godis i deras "brevlådor".
På kvällen gick vi till stranden, det finns fiiiiina stränder i Darwin. Bad är dock uteslutet pga maneter och krokodiler. Lite trist, men jag är ändå ingen saltvattensfantast. Och på dagtid är det så olidligt varmt att man inte vill dra till någon strand ändå.
Men titta så vajert!!
Man behöver typ ALDRIG ha mer kläder på sig än så här. Inte ens sent på kvällen
Men bada kan man alltså inte göra...
Well, well Ny vecka alltså, nya utmaningar...eller nåt. Den här veckan är det en amerikansk snubbe som undervisar i "The word of God" han e bra att lyssna till, man somnar inte som man gjorde förra veckan....Planerna inför outreach går framåt, så här ser våra resplaner ut (preliminära än så länge, men men....):
2 nov till 19 november MALAYSIA....vi kommer vara ett par veckor i Penang som ligger vid kusten. Vi kommer bland annat jobba med Kawan, ett drop in-centre: (tror jag)
http://www.ywampenang.org/jw/index.php?option=com_content&view=article&id=85&Itemid=99
19 nov till 18 december THAILAND Tiden kommer förmodligen delas upp mellan Bankok och Pattaya, och vi kommer bland annat jobba med att hjälpa kvinnor som av olika anledningar hamnat i prostitution.
19 december till 17 januari KAMBODJA....Här är det oklart vad vi ska göra, men det blir förmodligen jobb på bla barnhem. Och så ska vi fira jul och nyår förstås=))
Sen drar vi till BALI där det blir undervisning och firande av Youth With a Missions 50-årsjubileum.
Hej för idag / Jossan
Fredriks syn på september
Idag är det exakt en månad sedan vi fick reda på att vi äntligen fått visumet, efter att ha väntat ungefär en månad för länge. Det första vi hörde från Australiensiska immigrationsmyndigheten var att vi var tvungna att göra en läkarundersökning och lungröntgen hos någon av deras certifierade kliniker. En klinik i Stockholm hade tid efter tre veckor men en annan hade en tid redan efter tre dagar. De ringde igen efter 10 minuter och frågade om vi kunde komma redan nästa dag (kliniken ligger i Stockholm så det blev en snabbvisit i huvudstaden). Gud är god! Vi var även tvungna att visa att vi kommer klara oss finansiellt och Jossan fick fylla i ett formulär om vad hon gjort senaste 10 åren (resor, studier, boende). Dessa grejer fick vi iväg inom två dagar.
Med visumansökan har det fungerat så att vi skickat våra papper till dem här i Darwin. Dem har vidarebefodrat det till några inom YWAM (organisationen vi är med) i Townsville vilka har en funktion som man annars får betala regeringssnubbar för. De skickar sedan grejerna vidare till Hobart där handläggaren sitter. Knappt två veckor efter att vi skickat iväg allt hör vi från Darwin att det fattades något i Jossans formulär. De vidarebefodrade den korrekta uppgiften till Townsville som skulle skicka iväg det samma dag. Vi gjorde oss beredda på att vänta minst två veckor till men dagen efter ringer de från Darwin och säger att vi fått visumet! Helt otroligt. Detta var på torsdagen (3/9) och resan bokades till lördagen. Vi fick biljetterna för ett bra pris trots att det var så nära inpå. Resan gick bra och Edith var hur bra som helst. I Singapore glömde nästan flygplanspersonalen bort att kolla våra pass för att de var så upptagna att flörta med Edith.
Vi kom till Darwin en måndag morgon och det var lugnt på basen där vi bor. Tisdag kväll, med en jetlaggad bebis, drog vi ut till campingen där klassen och resten av ledarna höll till. Hon som är min handledare är också huvudledare för den här DTSen (Discipleship Training School =Lärljungaskola). Hon är också Regional director (regionschef typ) för WCACs (Women and Childrens Advocacy Centre, http://www.wcacentre.org ) Syd-ost-asiatiska regionskontor. Första veckan vi var här pratade hon om Guds karaktär med fokus på barmhärtighet och rättvisa. På fredagen förberedde vi eleverna för den praktiska delen (outreach) genom att väcka de 4:30 på morgonen och erbjuda de risgröt med kokos och chili till frukost. Eller erbjuda och erbjuda, alla var tvungna att äta. Första 3-4 tuggorna var helt okej men sen fastnade det nånstans nedanför halsen. Vi gjorde allt möjligt fram till lunchen med syftet att förbereda de mentalt, förbereda de för vad de kan möta i andra kulturer och svetsa samman dem i dom team som de kommer resa i under 11 veckor.
När det var dö-tid på fredagen roade Edith sig med att försöka stoppa kameran i munnen. Eller så ville hon pussa mig, vilket kanske är mindre troligt.
Andra veckan campade vi också och då talade en kvinna från Townsville om identitet. Sen var det tillbaka på basen till helgen. Många gömde sig på sina rum och på lördags-kvällen drog ett gäng ut och käkade. Den kommande veckan fick vi besök av en brittisk Fiona som nu bor typ där Jossan gick sin DTS (Kalk bay utanför Kapstaden, Sydafrika), där bodde hon dock inte då. Men hon talade om samma sak på Jossans DTS, synd, förlåtelse och "repentance" (översätts med ånger men är i sammanhanget mer att vända sig från synden efter att man bekännt den). Det var riktigt bra och veckan avslutades på ett riktigt bra sätt på fredagen med flera som erkände synder som faktiskt behövde erkännas inför gruppen.
Edith skriver till någon på facebook och här kollar vi om hon stavat rätt.
Den här veckan har vi haft basledaren från Townsville, Ken Mulligan. Han pratade om Fatherheart of God och ärligt talat så tycker jag att han var rätt kass. Enligt min mening så hade han ingen röd tråd och var ofta ute på andra områden och luddrade.
En vanlig dag
Jag går upp kl 05:50, tar på mig springkläder och väcker kanske Mark, den andra manliga ledaren. Förhoppningsvis drar vi iväg och springer 3-5km kl 06. Tillbaka till 06:30 då Jossan drar iväg. Förhoppningsvis sover Edith och jag kan duscha. Sen brukar hon vakna vid 07 då Jossan är tillbaka och duschad. Vi försöker trycka i oss och Edith frukost innan 07:30 då vi ledare träffas i 30-50 minuter. Sen bär det av till kyrkan där vi har lektioner fram till lunch (ca 12:30-13). Sen är det som sagt lunch, ibland passar jag eller Jossan på att ha en "1 on 1", samtal med en elev, under lunchen. Jag har tre killar som jag träffar någon timme en gång i veckan, kollar hur de mår, hur det går på lektionerna, med Gud osv. Jossan har en tjej från Danmark som hon träffar. Om man inte hinner med de på lunchen så blir det ibland på eftermiddagen, annars så brukar den bli fylld med att förbereda inför outreachen. Jag, Jossan och en Australiensisk tjej som heter Lauren leder det team som ska till Malaysia, Thailand och Kambodja. Så på eftermiddagarna sköter vi kontakten med de olika ställena vi ska till, researchar och lite sånt. På måndagkvällar är det förberedelser inför outreachen, på tisdagar drar Jossan iväg med en grupp till ett Aboriginskt community. Annars är kvällarna hyfsat fria. Och helgerna är ibland fria, annars ska vi kolla igenom några elevers journaler som de fyllt i under veckan. Full rulle med andra ord.
Jag tar nog och förtydligar några saker någon gång, typ vad YWAM är och vad WCAC är. Förhoppningsvis nästa helg.
Jag fångade henne i nysen...=P
Maila (eller messa på facebook) gärna om ni undrar något eller bara vill säga hej!
fred_antons@hotmail.com
juice_84@hotmail.com
Edith kan nås genom både mig och Jossan...
På skype heter vi Fledlik och använder min email.
Med visumansökan har det fungerat så att vi skickat våra papper till dem här i Darwin. Dem har vidarebefodrat det till några inom YWAM (organisationen vi är med) i Townsville vilka har en funktion som man annars får betala regeringssnubbar för. De skickar sedan grejerna vidare till Hobart där handläggaren sitter. Knappt två veckor efter att vi skickat iväg allt hör vi från Darwin att det fattades något i Jossans formulär. De vidarebefodrade den korrekta uppgiften till Townsville som skulle skicka iväg det samma dag. Vi gjorde oss beredda på att vänta minst två veckor till men dagen efter ringer de från Darwin och säger att vi fått visumet! Helt otroligt. Detta var på torsdagen (3/9) och resan bokades till lördagen. Vi fick biljetterna för ett bra pris trots att det var så nära inpå. Resan gick bra och Edith var hur bra som helst. I Singapore glömde nästan flygplanspersonalen bort att kolla våra pass för att de var så upptagna att flörta med Edith.
Vi kom till Darwin en måndag morgon och det var lugnt på basen där vi bor. Tisdag kväll, med en jetlaggad bebis, drog vi ut till campingen där klassen och resten av ledarna höll till. Hon som är min handledare är också huvudledare för den här DTSen (Discipleship Training School =Lärljungaskola). Hon är också Regional director (regionschef typ) för WCACs (Women and Childrens Advocacy Centre, http://www.wcacentre.org ) Syd-ost-asiatiska regionskontor. Första veckan vi var här pratade hon om Guds karaktär med fokus på barmhärtighet och rättvisa. På fredagen förberedde vi eleverna för den praktiska delen (outreach) genom att väcka de 4:30 på morgonen och erbjuda de risgröt med kokos och chili till frukost. Eller erbjuda och erbjuda, alla var tvungna att äta. Första 3-4 tuggorna var helt okej men sen fastnade det nånstans nedanför halsen. Vi gjorde allt möjligt fram till lunchen med syftet att förbereda de mentalt, förbereda de för vad de kan möta i andra kulturer och svetsa samman dem i dom team som de kommer resa i under 11 veckor.
När det var dö-tid på fredagen roade Edith sig med att försöka stoppa kameran i munnen. Eller så ville hon pussa mig, vilket kanske är mindre troligt.
Andra veckan campade vi också och då talade en kvinna från Townsville om identitet. Sen var det tillbaka på basen till helgen. Många gömde sig på sina rum och på lördags-kvällen drog ett gäng ut och käkade. Den kommande veckan fick vi besök av en brittisk Fiona som nu bor typ där Jossan gick sin DTS (Kalk bay utanför Kapstaden, Sydafrika), där bodde hon dock inte då. Men hon talade om samma sak på Jossans DTS, synd, förlåtelse och "repentance" (översätts med ånger men är i sammanhanget mer att vända sig från synden efter att man bekännt den). Det var riktigt bra och veckan avslutades på ett riktigt bra sätt på fredagen med flera som erkände synder som faktiskt behövde erkännas inför gruppen.
Edith skriver till någon på facebook och här kollar vi om hon stavat rätt.
Den här veckan har vi haft basledaren från Townsville, Ken Mulligan. Han pratade om Fatherheart of God och ärligt talat så tycker jag att han var rätt kass. Enligt min mening så hade han ingen röd tråd och var ofta ute på andra områden och luddrade.
En vanlig dag
Jag går upp kl 05:50, tar på mig springkläder och väcker kanske Mark, den andra manliga ledaren. Förhoppningsvis drar vi iväg och springer 3-5km kl 06. Tillbaka till 06:30 då Jossan drar iväg. Förhoppningsvis sover Edith och jag kan duscha. Sen brukar hon vakna vid 07 då Jossan är tillbaka och duschad. Vi försöker trycka i oss och Edith frukost innan 07:30 då vi ledare träffas i 30-50 minuter. Sen bär det av till kyrkan där vi har lektioner fram till lunch (ca 12:30-13). Sen är det som sagt lunch, ibland passar jag eller Jossan på att ha en "1 on 1", samtal med en elev, under lunchen. Jag har tre killar som jag träffar någon timme en gång i veckan, kollar hur de mår, hur det går på lektionerna, med Gud osv. Jossan har en tjej från Danmark som hon träffar. Om man inte hinner med de på lunchen så blir det ibland på eftermiddagen, annars så brukar den bli fylld med att förbereda inför outreachen. Jag, Jossan och en Australiensisk tjej som heter Lauren leder det team som ska till Malaysia, Thailand och Kambodja. Så på eftermiddagarna sköter vi kontakten med de olika ställena vi ska till, researchar och lite sånt. På måndagkvällar är det förberedelser inför outreachen, på tisdagar drar Jossan iväg med en grupp till ett Aboriginskt community. Annars är kvällarna hyfsat fria. Och helgerna är ibland fria, annars ska vi kolla igenom några elevers journaler som de fyllt i under veckan. Full rulle med andra ord.
Jag tar nog och förtydligar några saker någon gång, typ vad YWAM är och vad WCAC är. Förhoppningsvis nästa helg.
Jag fångade henne i nysen...=P
Maila (eller messa på facebook) gärna om ni undrar något eller bara vill säga hej!
fred_antons@hotmail.com
juice_84@hotmail.com
Edith kan nås genom både mig och Jossan...
På skype heter vi Fledlik och använder min email.
kalas
Torsdag eftermiddag och jag sitter och väntar på att fredrik + andra grabbar ska komma hem från ett fängelsebesök så vi kan åka ut och partaja! Vi ska fira skolledaren Mia som fyllde 30 för en månad sedan med ett dunderkalas. Det blir mycket smarriga grejer alltså...
Är rätt så trött...vaknade 05.40 i morse av att en liten unge bestämt sig för att va vaken. bläh. Hon har haft lite konstiga sovvanor sedan helgen, då hon var lite sjuk. Vi tror att det var tredagarsfeber. Hon hade feber i tre dar och var gnälligare än gnälligast. Sedan va hon helt rödprickig över hela kroppen någon dag. Well well hon är frisk nu i alla fall!
JEJ nu kom han! Ska dra
bisou!!
/ Jossan
Är rätt så trött...vaknade 05.40 i morse av att en liten unge bestämt sig för att va vaken. bläh. Hon har haft lite konstiga sovvanor sedan helgen, då hon var lite sjuk. Vi tror att det var tredagarsfeber. Hon hade feber i tre dar och var gnälligare än gnälligast. Sedan va hon helt rödprickig över hela kroppen någon dag. Well well hon är frisk nu i alla fall!
JEJ nu kom han! Ska dra
bisou!!
/ Jossan
Sol, plask, feber och tandagnisslan
Det är lööördag ljuva lördag! Har hängt framför datorn och kassa tv-serier medan Fredrik och alla andra har tvättat bilar. Nice med seg dag, den här veckan har det varit massor att göra....
Så vad händer här egentligen? Hm, en dam vid namn Fiona Gifford har varit här och talat runt ämnena synd och förlåtelse på förmiddagarna. Eftermiddagarna har snurrat på fort. Vi har bla kommit igång med något som kallas local outreach - jag (Josefine) ska en gång i veckan i ca sex veckor åka till ett ställe där det bor massa aboriginer och hjälpa till med ngt vi kallar "beauty therapy". Fredrik har local outreach på ett ungdomsfängelse. Typ.
Edith tycker att vi ska tycka synd om henne just nu. Hon har haft feber i 2 dgr, förmodligen håller hon på att få tand/ tänder, och är HUUUUR gnällig som helst! Annars trivs hon. Hon gillar att flyta runt på flodhästen i poolen. Och hänga med folk. Vi lämnade faktiskt henne till barnvakt en kväll i veckan, för att va med på ett möte ang women and children's advocacy centre som ska startas här (och var anledningen till att vi åkte hit från första början). Det gick bra. Hon skrek typ tio min innan hon skulle sova, ngt som barnvakten tyckte känders som tiiimmar!
Nu är jag lunchhungrig. Ska gå och se vad som händer
klem klem!
Tillbaka från bushen
Nu har vi varit här i 1,5 vecka och det känns som att vi har acklimatiserat oss. Dagen efter att vi anlände drog vi till en camping ungefär en timme härifrån för att leva buschliv i tio dagar. Intressant. Jag som haaaatar att sova i tält tyckte att det var helt OK! Sov godare än godast lyckligt ovetandes om döda grodor och slemmiga spindlar i vår lilla boning.
För den som är olyckligt ovetandes om vad vi gör här kan jag kanske berätta att vi är någon slags ledare för en lärjungaskola med en organisation som heter Youth With a Mission...(Ungdom med uppgift på svenska). Skolan har fokus på "Justice and Mercy" och har ca 20 elever i åldrarna 18 till 30. Mest amerikaner. Tjohopp. Vi har roligt. Edith har rätt roligt också tror jag. Hon har efter några konstiga nätter anpassat sig till Australiensisk tid.
OOO jag såg två kängurur hoppa på vägen framför mig under en springrunda igår. Är väl ungefär lika coolt som att se två rådjur i Sverige=)
Annars är det ba bra. Jag sprang in i en nylonlina under en lek i mökret och fick värsta slemmiga blodiga såret i ena armvecket. Nu är det bättre och jag har en stor och fet skorpa. Vi har inte sett någon svart änka men många många många många mååååååååååååååånga flugor.
tack och hej!!!
/ Jossan
Fredrik och Edith mornar sig
Grötkrig...."teambuildingdag" som startade klockan fyra på morgonen. Hu!!
Bad är ruggigt skönt i hettan!! Här vid några vattenfall i Litchfield national park
Edith har skaffat sig många nya vänner....
Undervisning i Primary health care. Vi tvättar apelsiner och låtsas att det är otäcka sår...
Jaa..en liten överraskning till grabbarna....
För den som är olyckligt ovetandes om vad vi gör här kan jag kanske berätta att vi är någon slags ledare för en lärjungaskola med en organisation som heter Youth With a Mission...(Ungdom med uppgift på svenska). Skolan har fokus på "Justice and Mercy" och har ca 20 elever i åldrarna 18 till 30. Mest amerikaner. Tjohopp. Vi har roligt. Edith har rätt roligt också tror jag. Hon har efter några konstiga nätter anpassat sig till Australiensisk tid.
OOO jag såg två kängurur hoppa på vägen framför mig under en springrunda igår. Är väl ungefär lika coolt som att se två rådjur i Sverige=)
Annars är det ba bra. Jag sprang in i en nylonlina under en lek i mökret och fick värsta slemmiga blodiga såret i ena armvecket. Nu är det bättre och jag har en stor och fet skorpa. Vi har inte sett någon svart änka men många många många många mååååååååååååååånga flugor.
tack och hej!!!
/ Jossan
Fredrik och Edith mornar sig
Grötkrig...."teambuildingdag" som startade klockan fyra på morgonen. Hu!!
Bad är ruggigt skönt i hettan!! Här vid några vattenfall i Litchfield national park
Edith har skaffat sig många nya vänner....
Undervisning i Primary health care. Vi tvättar apelsiner och låtsas att det är otäcka sår...
Jaa..en liten överraskning till grabbarna....
Framme!
Såååå...då var vi alltså framme i Australien, till slut, efter lååång väntan på Visum. 36-timmarsresan gick oväntat bra, inte mycket jobbigare att resa med en Edith än att resa själv faktiskt. Hon fixade flygresorna galant, blev dock lite mycket bajs! Det härliga med att ha en unge med sig är att man får gå före i alla köer.
Och nu är vi här. Darwin. Det är asvarmt, över 30 grader. Fast jag hade föreställt mig nåt ännu värre så det är typ uthärdligt. Med massa vatten går det bra. Men det är inge kul med en jetlagad bebis. Hon vaknade halvtvå i natt och höll på och ville leka fram till klockan fyra. UHHHHH!!
Jaja. I dag ska vi kanske åka och campa...och vara borta i 1,5 vecka ungefär. Får se hur det blir. Annars är det hur bra som helst. Vi har fått en schysst liten "lägenhet" som de har målat fint åt oss...
KLEM KLEM från Jossan
Fredrik och Edith slappar efter en lång resa...
Edith i sin favvoplats! Gungstolen...
Intet nytt...
Varken här eller där. På bloggen har det inte hänt mycket och vi har inte fått något visum (GRRR!!). Sen någon skrev sist så har jag (Fredrik) och Edith "Dutte" Antonsson hunnit softa när Jossan jobbat. Vi har hunnit få tillbaka Jossan och nu jobbar hon lite igen tills vi får visum och drar. Så nu får vi softa igen. Vi somnar, sover, äter goda grejer, bajsar, hälsar på farbror och faster, blir tvättade av Hubbe, kollar på mormor, leker med mormor, leker med Hubbe, skrattar, bajsar, bajsar och äter. Vi återkommer förhoppningsvis med glada nyheter väldigt snart...
sommaren innan den tog "slut"...
Hm..det här med att uppdatera bloggar verkar inte vara min starka sida. Men, men tänkte lägga upp lite fina sommarbilder. Tagit slut har den väl inte riktigt gjort än, sommaren, men jag har börjat jobba o ska jobba fram tills vi drar. Så på sätt och vis är den lite halvslut för min del!
Ute på Yxern en soooolig sommardag. Vi strandade på en ö där jag och caroline hade nakendans på några klippor. Fredrik fick sitta i skogen och ta hand om Edith.
Hon sov gott med flytvästen på...
.
I början av juli drog vi till skåneland hela familjen. På väg dit stannade vi till i Blekinge och tog en promenad. Vi gick vilse ungefär tusen gånger och var ute tills mörkret föll. Fästingarna var blodsugna och Rickard hittade typ tolv stycken i kallingarna. Men vackert var det...
Vi fortsatte till Åhus och playan där brorsorna steeeeeekte.
och softade hos skåne-släkt....
Tänkte även publicera en bild på Christian vid postlådan...naaaaaakenchock,,,,!
/ Jossposs
Ute på Yxern en soooolig sommardag. Vi strandade på en ö där jag och caroline hade nakendans på några klippor. Fredrik fick sitta i skogen och ta hand om Edith.
Hon sov gott med flytvästen på...
.I början av juli drog vi till skåneland hela familjen. På väg dit stannade vi till i Blekinge och tog en promenad. Vi gick vilse ungefär tusen gånger och var ute tills mörkret föll. Fästingarna var blodsugna och Rickard hittade typ tolv stycken i kallingarna. Men vackert var det...
Vi fortsatte till Åhus och playan där brorsorna steeeeeekte.
och softade hos skåne-släkt....
Tänkte även publicera en bild på Christian vid postlådan...naaaaaakenchock,,,,!
/ Jossposs
Midsommar ja.
Jag jobbade midsommarafton, midsommardag, söndag, idag måndag och imorgon tisdag. Min midsommar bestod alltså av sill och potatis, glass och jordgubbar, regn och sol samt psykiskt funktionshindrade människor. Alltså som vilken annan sommardag...
Och angående krokodilen som Jossan köpte måste jag hålla med hennes bror Fredrik (fint namn...), bra att hon lär sig att krokodiler är mjuka, gosiga och har bomullständer.
//Fredrik
Och angående krokodilen som Jossan köpte måste jag hålla med hennes bror Fredrik (fint namn...), bra att hon lär sig att krokodiler är mjuka, gosiga och har bomullständer.
//Fredrik
Midsommar, midsommar...
Det såg rätt mörkt ut inför midsommar måste jag säga - det lutade åt att Hubbe och Edith skulle bli mitt enda sällskap. Visserligen trevliga prickar båda två, men inte så värst pratsamma=) Men helgen artade sig rätt bra ändå, faktiskt. Midsommarafton firades på Astrid Lindgrens Värld med vår "barnflicka" Carolina plus Pippi, Emil, Ronja, Prussiluskan och Kling och Klang. De var riktigt i gaaaasen!! Sedan blev det lite jordgubbar o glass på kvällen, en lugn midsommardag och en söndag innehållande en Linköpingstripp.
Käkade goo mat och köpte en två meter lång KROKODIL till Edith på IKEA. Måste ju lära henne vad en krokodil är så hon inte blir uppäten i Australien.
/Josefine
Kling o klang
En liten tågresenär
Lunch med Malin i Linköping
Bloggstart
Hej svej. I dag ska det börjas blogga. Läs i beskrivningen vad denna oerhört inspirerande blogg kommer att handla om! Lite allt möjligt, allt utom mode! Så håll till godo. Så får vi se om bloggen dör i morgon, på söndag eller nästnästavecka. Förhoppningsvis dör den inte förrän tidigast i januari, då vi är tillbaka från landet-långt-borta. (Om vi nu kommer iväg).
